Etbleringen i Sollefteå
Som en följd av 1892 års härordning beslutades att Norrlands Trängbataljon skulle organiseras. Förbandet grupperades på Fredrikhovs slott intill dess lokaler kunde tas i bruk för det nya förbandet. Då som nu var det en dragkamp om statliga etableringar. En av de orter som konkurrerade med Sollefteå att få det nya förbandet var Östersund.
Tack vare framsynta kommunpolitiker kunde etableringen ske i Sollefteå och av protokoll från den 3 januari 1893 kan man läsa följande ”att enda hoppet till framgång i denna för Sollefteå så viktiga fråga, varav kommunens framtida utveckling och förkovran i väsentlig grad berodde, skulle vara att förvänta om länets vördade Höfding Herr Landshöfdingen och Kommendören Gustav Ryding tilläte, att kommunen finge anförtro vården av denna sin livs fråga för ett av hans mogna erfarenhet, inflytelserika ämbetsställning och av alla livligt och tacksamt erkänd omvårdnad om länets intressen och förkovran bringas till en för kommunen gynnsam lösning”. Vid kommunalstämman den 12 februari samma år fattades beslutet ”att under förutsättning att Norrlands trängbataljon kommer att förläggas till Sollefteå utan ersättning tillhandahålla för bataljonens etablissemang och övningsfält erforderligt jordområde avröjt och försatt i ett för ändamålet brukbart skick”.
Vid kommunalstämman 17 september 1893 beslutades att kostnadsfritt överlämna ett jordområde omfattande 57 ha och 5 ar. Vid kommunalstämman 22 november 1896 föredrogs kontrakt mellan Kungliga Arméförvaltningens Fortifikationsdepartement på Kunglig Majestäts och kronans vägnar på ena sidan och Sollefteå kommuns ombud på andra sidan. Kommunalstämman beslutade dessutom att medge avgiftsfri trafik över järnbron för bataljonens hästar, personal och fordon.
Enligt beslut skulle Norrlands Trängbataljon vara av den mindre typen (stab, ett träng- och ett sjukvårdskompani).
I proposition till Riksdagen från den 9 mars 1894 hade 370 000 kronor äskats för uppförande av byggnader. Riksdagen beslutade att endast 340 000 kronor skulle anslås till uppförande av det nya förbandet.
I juli 1895 påbörjades grundläggningen, och i oktober 1897 kunde byggnaderna överlämnas till Norrlands Trängbataljon. I maj 1898 flyttade truppen in i det nya etablissemanget.
Ritningarna är i huvudsak upprättade av arkitekt Erik Josefsson och byggnadernas fasader betecknas som ”jugend inspirerad karolinsk barock”.
Nytt härordningsbeslut 1901 medförde utökning av såväl personal som hästar och ytterliggare ett kompani uppfördes. Detta innebar att bataljonen upphöjdes till kår.
I samband med 1925 års härordning ombildades ett trängkompani till bilkompani.
1930 och 1940 – talen präglades för trängens del av ökad motorisering och en fortsatt uppbyggnad av personella och materiella resurser, som stod något sånär i paritet med vad modern krigsföring fodrade.
I slutet av 40 – talet överfördes tyg – och intendentstrupperna till trängtrupperna och 1949 blev trängkåren i Sollefteå Kunglig Norrlands Trängregemente.
Under 1970-80 – talet kan tre händelser lyftas fram som haft avgörande betydelse för T3:s existens.
Den första händelsen inträffade 1974 och medförde att T3 förlorade intendentur -. tyg -, sjukvårds -, och kassaförvaltningsdelar som överfördes till forregementet.
Nästa dråpslag mot förbandet kom 1983 när garnisonssamordningen genomfördes. Detta innebar att alla delar inom garnisonen underställdes en chef, vissa delar samordnades och driften rationaliserades, ett förhållande som varade fram till 1990.
Den tredje och direkt avgörande händelsen inträffade 1989 och innebar att T3 skulle lämna sitt kasernetablissement på Remslemon och flytta till södra sidan älven och samlokaliseras, med I 21 / Fo 23. Detta skedde 1994.
I och med denna flyttning har en nästan 100-årig förbandsepok fått sitt slut.
2000 lades den militär verksamheten ner i Sollefteå och T3 flyttade till östersund under fem år. 2005 lades resterande delat av Norrlands Trängbataljon ner och Trängregementet (fd T 2)är nu vår traditionsbärare